Racingbloggen e

Björk i WTCR-ledning efter premiären (och IndyCar-team bjuder på taco)

Publicerad 2019-04-08

Det blev Thed Björk som lyckades klart bäst av svenskarna i helgens WTCR-premiär i Marrakesh – och som nu tar en tidig ledning i mästerskapet för svenskstallet Cyan Racing Lynk & Co.

Björk, som vann den officiella VM-titeln för touring cars i WTCR-seriens föregångare WTCC 2017, ärvde segern i det sista av premiärhelgens tre race efter att Cyan-kollegan Yvan Muller tvingats bryta med tekniska problem. Det var en historisk triumf där en bil som åtminstone på pappret är utvecklad i Kina (av Volvo-ägaren Geely) fick ta hem ett officiellt FIA-sanktionerat race på högsta internationella nivå.

Racingprojektet Lynk & Co. drivs förstås inte i realiteten från Kina, utan från Cyan Racings lokaler i Mölndal utanför Göteborg. Teamet tog officiellt ett sabbatsår från motorsporten i fjol när samarbetspartnern Volvo inte hade någon bil byggd enligt TCR-reglementet (som ersatte WTCC), men skötte i praktiken Yvan Muller Racings Hyundai-satsning där Björk också var en av förarna.

Thed Björk

I år är man alltså tillbaka på världsscenen under egen flagg, som moder till den spännande Lynk & Co.-satsningen. Smakstart i Marrakesh med seger, alltså, och Björk (som var tvåa respektive sexa i helgens två föregående race) tar därmed en tidig ledning i mästerskapet – fem poäng före Honda-föraren Esteban Guerrieri.

För de andra två WTCR-svenskarna, Daniel Haglöf och Johan Kristoffersson, bjöd premiären på mer blandade känslor. Haglöf fick med sig resultatsviten 20:e, 16:e, 10:e, men imponerade i framför allt det sista racet där han bland annat satte loppets fjärde snabbaste varv. Haglöf kör som bekant en Cupra för PWR Racing, ett helsvenskt stall som han själv driver tillsammans med Peter ”Poker” Wallenberg. Som många av er säkert vet har PWR varit ledande i STCC på senare år, och det är roligt att se att man nu för första gången tagit steget till den internationella arenan.

PWR är mycket välskött – till stor del tack vare Haglöfs idoga arbete i relationen med SEAT – och förtjänar en klapp på axeln för det man uträttat så här långt. Vid sidan av Haglöf driver man även en andra bil i WTCR i år, rattad av regerande TCR Europe-mästaren Mikel Azcona. Spanjoren var i mina ögon premiärhelgens stora utropstecken med en femteplats i Race 2 och en imponerande pallplats (trea) i Race 3. En mycket bra start för PWR Racing, något som Daniel Haglöf själv också ansåg när jag pratade med honom som hastigast igår.

Kristoffersson och Haglöf sida vid sida

Johan Kristoffersson fick med sig två sjuttondeplatser som bästa resultat, vilket man förstås aldrig är nöjd med – allra helst inte om man är van vid att vinna nästan allt man kör. Det är dock en dålig avspegling av Johans kapacitet som förare i det här fältet, utan snarare en reflektion av en kämpig helg överlag för hans team Sébastien Loeb Racing.

SLR är det enda teamet på gridden som mönstrar Volkswagen Golf-bilar, och just i Marrakesh hade VW definitivt inte farten. Stallets bästa resultat blev två blygsamma tolfteplatser, levererade av Rob Huff (Race 1) och Medhi Bennani (Race 3), men WTCR:s reglemente för Balance of Performance brukar innebära att ett dåligt resultat en helg snabbt kan förbytas mot något riktigt bra nästa. Håll ögonen på Johan när vi kommer till Ungern för nästa deltävling om några veckor; där blir det omedelbar chans till revansch på en bana som borde passa VW-bilarna betydligt bättre (Huff vann t.ex. ett av racen där i fjol).

 

IndyCar: personbästa för Mackan i Alabama

På andra sidan Atlanten bjöds vi under natten på ett bra IndyCar-race, utspelat på Barber Motorsports Park i Alabama. Den här gången var det Marcus Ericsson som blev bäste svensk, och bäste nykomling, i kraft av en fin sjundeplats. ”Mackans” upphämtning från 20:e plats på gridden gjorde honom till loppets bäste klättrare, och det börjar bli allt tydligare att diskrepansen mellan Marcus fart i kval kontra race är den stora akilleshälen i jakten på ännu bättre placeringar. Det fungerar inte att starta så långt bak om man vill ha med pallplatserna att göra, men utförandet av racet var igår mycket bra med ett flertal snygga omkörningar ner i tighta Kurva 5.

Det här var Marcus bästa resultat så här långt i IndyCar; en inspirerad körning som verkligen var rolig att se.

Marcus Ericsson gjorde sitt bästa IndyCar-race så här långt

Felix Rosenqvist fick med sig en tiondeplats, vilket var godkänt efter ett kval där även han – för första gången i år – misslyckades med att ta sig vidare från det inledande gruppsegmentet. Från 17:e startposition var en stor del av skadan förstås redan skedd, men Rosenqvists resa gjordes inte enklare av att depån stängde precis samtidigt som han svängde in i samband med en gulflaggsperiod. Felix fick istället fortsätta genom depågatan i låg fart för att sedan återvända in igen två varv senare när depån åter var öppen. Detta resulterade förstås i ytterligare förlorad mark, även om det hela kunde ha fallit än värre ut med lite otur.

Nu blev det alltså i alla fall en slutlig tiondeplats och viktiga poäng, men med teamkamraten Scott Dixon som tvåa är det bara att konstatera att Felix inte riktigt hade samma fart den här helgen. Känner jag honom rätt (och det tror jag att jag gör) lär han emellertid studsa tillbaka, starkare än någonsin, ganska snart.

 

Taco for the winner!

IndyCar är tillbaka redan nu till helgen, då med en sann klassiker i form av gatloppet i Long Beach i Kalifornien. Det mest annorlunda utspelet i uppbyggnaden till det loppet stod Harding Steinbrenner Racing för idag, när man meddelade att man tänker bjuda alla som kommer till racet på gratis tacos – men bara om teamets unga stjärnskott Colton Herta vinner på söndag. Löftet levereras i samarbete med teamsponsorn King Taco som har ett starkt fotfäste på den amerikanska västkusten. Vägen till publikens hjärta kanske går genom magen – men låt oss hoppas att segerreceptet på söndag kväll snarare hämtas ur en svensk kokbok.


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se