Racingbloggen e

Bra läge för Tysklands-svenskarna i år

Publicerad 2019-04-04

Igår blev det klart att Jimmy Eriksson skrivit på för det anrika Zakspeed-stallet i ADAC GT Masters, Tysklands största GT-mästerskap. Det var det senaste i raden av besked kring svenska racingsatsningar på tysk mark under 2019 – och vi har all anledning att kunna förvänta oss en hel del av ”di svenske” där nere i år.

Jimmy Erikssons deal med Zakspeed tar honom ett välkommet steg upp i hierarkin i GT Masters, ett år efter fjolårets prövosamma debut med Team Rosberg. Jimmy bildade den gången par med Jonathan Judek (GT Masters-racen är en timme långa, med förarbyte halvvägs igenom), fältets rakt av långsammaste chaufför, vilket gjorde det i praktiken omöjligt att över huvud taget kunna slåss om några resultat.

Det blev heller inte en enda poäng för Eriksson/Judek under en tuff säsong överlag för Team Rosberg, vars andra Lamborghini-bil med Aaro Vainio/Michele Beretta också höll till i den bakre delen av fältet, och faktum är att Kekes stall nu valt att dra sig ur mästerskapet efter bara ett år.

Jimmy Eriksson, 2018.

För Jimmy Eriksson kommer bytet till Zakspeed att innebära många positiva saker. Han får chansen till upprättelse i ett stall som hör till de bästa i GT Masters-depån (man vann bland annat titeln 2015), och han får köra en bil – Mercedes-AMG GT3 – som han imponerade i när han tog steget från GP2 till Blancpain GT Series säsongen 2017.

Zakspeed har vunnit totalt 22 mästerskapsguld i diverse mer eller mindre prestigefyllda touring car- och GT-serier, kört hem 480 individuella racesegrar, och drev faktiskt sitt eget Formel 1-stall mellan 1985-1989. Det finns en erfarenhet och tradition mellan väggarna i Niederzissen (nära Nürburgring) som inte går att bortse från.

Den stora frågan nu är vem Zakspeed kommer att para ihop Jimmy med i sin föraruppställning. I gårdagens tillkännagivande bekräftades två av de totalt fyra förare som kommer att köra teamets två bilar: Eriksson och Kelvin Snoeks. Däremot framgick det inte om dessa två kommer att hamna i samma bil, eller i två olika. Enligt mina källor lutar det dock åt att Eriksson kommer köra tillsammans med dansken Nicolai Sylvest (som tävlade för Zakspeed även i fjol). Låt oss hoppas att så blir fallet – Sylvest, som bland annat var på pole vid tävlingen på Nürburgring i höstas, är ett klart vassare alternativ än Snoeks.

De officiella försäsongstesterna äger rum på Oschersleben nu på måndag-tisdag.

Zakspeeds GT Masters-Mercedes

 

Joel redo för turbomatad DTM-era

För Jimmys lillebror, Joel, väntar också en ny spännande säsong på högsta nivå i Tyskland. I Joels fall är det förstås DTM, landets allra främsta racingmästerskap, som gäller. Joel är en av de absolut största talangerna som svensk racing har producerat, och att han vid bara 20 års ålder står i begrepp att ta sig an sin andra säsong som fabriksförare för BMW bekräftar den saken.

Joel lyckades ju som bekant vinna ett race (på Misano) redan under debutsäsongen i fjol och blev därmed den näst yngste DTM-segraren någonsin. Det räckte förvisso bara till en 14:e plats totalt i mästerskapet vid årets slut, men det resultatet förtäljer långt ifrån hela sanningen. Faktum är att Joel tog poäng (topp tio) på samtliga banor utom Brands Hatch, och – framför allt – visade att han på sin dag kunde matcha vem som helst av sina BMW-kollegor, inklusive de två storstjärnorna Marco Wittmann och Timo Glock.

Joel Eriksson delar pall med Edoardo Mortara och René Rast efter segern på Misano.

Det bådar gott för Joel inför årets säsong, i ett mästerskap som av hävd kräver ett par års erfarenhet innan man kan börja leverera riktiga toppresultat. Pascal Wehrleins titeltriumf 2015 föregicks till exempel av två år som 22:a respektive åtta i mästerskapet, och när Esteban Ocon sattes på tillväxt i DTM av Mercedes 2016 lyckades han bara skrapa ihop två poäng innan han ändå fick chansen i Formel 1 halvvägs genom säsongen.

DTM är helt enkelt extremt, extremt tufft. Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att påstå att det är det mästerskap i världen som håller den högsta genomsnittliga förarnivån, F1 inräknat. Den som inte håller med får gärna sätta sig ner och studera resultatlistorna i valfritt DTM-kval, så inser man ganska fort att det här är en serie där minsta misstag får stora konsekvenser. Du har i princip alltid hela fältet inom sju-åtta tiondels sekund. Det beror på att förarna är avlönade proffs, noggrant handplockade av stora biltillverkare baserat på sin skicklighet och utan krav på stora sponsorpengar. Det skapar kvalitet på djupet.

I år står DTM inför en ny era, med introduktionen av turbomotorer och snabbare bilar än någonsin. Audis Mike Rockenfeller uppskattar att varvtiderna kommer vara två-tre sekunder per varv snabbare än i fjol. Det ska bli mycket intressant att se vad Joel Eriksson kan prestera den här säsongen, men jag skulle inte bli förvånad om han – med sin enorma vinnarskalle – kan ta nästa steg och börja utmana om regelbundna pallplatser.

 

Skoog och Malja fortsätter i Carrera Cup

På nivån under DTM och ADAC GT Masters har vi även i år två svenskar i tyska Porsche Carrera Cup. Gustav Malja och Henric Skoog kommer till start för sina andra respektive tredje säsonger i mästerskapet, och även här finns det skäl att tro på bra resultat. Framför allt Skoog visade prov på tidvis imponerande fart i fjol, och var med i matchen om topp fem i mästerskapet hela vägen in till finalen på Hockenheim där han dessvärre drabbades av en våldsam krasch och föll till tionde plats i en jämn totaltabell.

Skoog fortsätter på inslagen väg med Huber Racing, samma team som han tävlat för sedan starten i Tyskland 2017, medan Malja valt att byta från Project 1 till polska FÖRCH Racing. Jag vet att Malja inte alltid var helt nöjd med Project 1 mot slutet av förra säsongen, men jag har ändå svårt att se att FÖRCH skulle vara ett bättre alternativ. Gräset är nog på det sättet inte grönare på andra sidan, men med ett års erfarenhet kanske Malja till slut kan knäcka koden till mer jämna prestationer och därmed figurera högre upp i förarmästerskapet även han. Båda Porsche-svenskarna har en högstanivå som borde kunna räcka långt i årets startfält; nyckeln blir att höja lägstanivån.

Henric Skoog

Gustav Malja

Kort sagt kan man säga att samtliga Tysklands-svenskar har förbättrat sina positioner inför den här säsongen.

På Tysklands-temat vill jag avslutningsvis också nämna Erik Johansson, som nyligen gick vinnande ur uttagningsprocessen till BMW:s juniorprogram och därmed numera stöttas officiellt av den bayerska biljätten. Johansson går därmed i den ironiskt nog två år yngre Joel Erikssons fotspår. Jag jobbade nära Johansson under hans titelvinnande säsong i Formel Renault här i Sverige 2013, men därefter klingade karriären av – som så ofta i de här sammanhangen delvis på grund av ekonomi. Roligt att Erik nu får den här chansen, där BMW kommer att finansiera en säsong åt honom i det italienska GT-mästerskapet.

 

IndyCar igen – och WTCR-premiär

I helgen ser vi förstås fram emot Felix Rosenqvist och Marcus Ericssons fortsatta äventyr i IndyCar. Denna gång är det Barber Motorsports Park i Alabama som står för underhållningen, och hålltiderna hittar du här nedan.

Fredag 5 april
Fri träning 1: 18.15-19.00
Fri träning 2: 21.50-22.35

Lördag 6 april
Fri träning 3: 17.45-18.30
Kvalificering: 22.00-23.15

Söndag 7 april
Warm-up: 18.10-18.40
Race (90 varv):
22.15

 

Samtidigt är det också premiär för WTCR, den internationella världscupen för standardbilsracing, i Marrakesh i helgen. Tre svenskar står på startlinjen: Johan Kristoffersson, Daniel Haglöf och Thed Björk. Missa inte det.

Gib gas!


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se