Racingbloggen e

Drömhelg för Japan: tre tunga Europa-segrar

Publicerad 2019-09-10

Den här bloggen ska ju främst handla om racing med fokus på våra svenska utövare, men ibland står stjärnorna på rad och pekar så oundvikligt mot ett annat håll att det helt enkelt blir omöjligt att blunda. Helgen som gick var ett sådant tillfälle, när en nation ungefär lika stor som vår egen nådde oproportionellt stora framgångar.

Japan är ett land som länge sökt efter en riktigt stor, internationell superstjärna. Tack vare sin tunga motorindustri – med aktörer som Honda, Toyota och Nissan i spetsen – har man kunnat matcha fram ett antal förare mot både Formel 1 och IndyCar, med Honda-stöttade Indy 500-vinnaren Takuma Sato som det mest framgångsrika exemplet.

Toyotas sportvagnssatsning har också banat väg för namn som Kamui Kobayashi och Kazuki Nakajima – men frågan är om man någonsin haft en så stark, bred närvaro i de europeiska formelbilsleden som just nu.

Under den gångna helgen var japanska förare först över mållinjen i båda de främsta F1-supportklasserna, Formel 2 och Formel 3, på Monza. Nobuharu Matsushita tog hem feature-racet i Formel 2, och Yuki Tsunoda vann F3-sprinten för mittfältsteamet Jenzer.

Samtidigt befann jag mig själv på Silverstone-banan i England och bevittnade hur ytterligare en japan, Toshiki Oyu, vann båda racen i F3-serien Euroformula Open. Det var Oyus första besök inte bara på Silverstone, utan i Europa över huvud taget.

Intressant nog körde Oyu just den bil som Tsunoda till vardags kör i Euroformula Open, men som han den här helgen fick lämna över på grund av sina kolliderande åtaganden i FIA F3 nere på Monza. Tvåa bakom Tsunoda i Monza-sprinten i söndags var för övrigt en annan förare som vanligtvis tävlar i Euroformula Open, Liam Lawson.

I Euroformula Open är det i år stor dominans från Motopark-teamet, som Tsunoda och Oyu med flera kör för, men tyskarna mönstrar fem bilar och att som i Oyus fall direkt ta kommandot över sina mer etablerade teamkamrater (däribland 2017 års brittiska F3-mästare Enaam Ahmed) är minst sagt starkt.

Det är som bekant i just Euroformula Open som vårt eget svenskhopp Linus Lundqvist också tävlar, men på Silverstone blev det tydligt att hans Double R Racing-team inte riktigt räcker till mot de större stallen just nu. Lundqvist var dessutom den här gången ensam i teamet efter att ordinarie stallkamraten Jack Doohan prioriterat sin parallella satsning på det asiatiska F3-mästerskapet där han slåss om titeln. Tyvärr fattades det en del tid mot täten i helgen och det är helt uppenbart att det som enbilsteam inte går att konkurrera mot råstarka Motopark och Carlins flerbilssatsningar. Tråkigt för Linus, som garanterat körmässigt håller en högre nivå än vad helgens resultat visar.

Vem som leder Euroformula Open med två deltävlingar kvar att köra? Marino Sato, Japan…

Linus Lundqvist på Silverstone i helgen

Tillbaka till Japan-diskussionen. Förutsatt att Honda fortsätter med sitt Formula Dreams-projekt, ämnat just för att matcha fram och utveckla förare som Tsunoda, Matsushita och Oyu, kan Japan mycket väl inom kort ha sin första riktigt stora F1-stjärna.

Utöver de nyss nämnda höjer jag också ett varnande finger för en annan japan, som liksom de flesta landsmän bara tävlar på hemmaplan: Naoki Yamamoto. I honom finns en stor talang. Yamamoto tävlar som fabriksförare för just Honda i båda de japanska stormästerskapen, Super GT och Super Formula – och är regerande mästare i båda. I Super GT delar han bil med Jenson Button, som efter den gemensamma titelsegern vid finalen på Motegi i fjol hyllade Yamamoto stort. Jag var själv där den dagen och såg med egna ögon hur Yamamoto, och inte F1-mästaren Button, var nyckeln till den triumfen.

Det som talar emot Yamamoto är eventuellt åldern – 31 år – men jag skulle inte bli förvånad om vi får se honom i åtminstone en fredagsträning i Formel 1 inom kort. Naturligtvis då med Honda, det vill säga Red Bull – och Japans Grand Prix på Honda-ägda Suzuka är bara en månad bort… Jag är spänd på hur Yamamoto skulle stå sig i ett sådant scenario.

Jag tror inte att vi européer till mans förstår riktigt hur hög nivån på den japanska racingscenen är. Bilarna är brutalt snabba; Super GT är snabbare än DTM och Super Formula är snabbare än Formel 2, för jämförelse. Det finns några mycket starka kandidater där.

Kul för Japan – håll ögonen på den stigande solens land.


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se