Racingbloggen e

Kenny Bräck om Indy 500: ”jag hade dödsångest varenda dag”

Publicerad 2019-05-25

Han är ”in town”, legendaren själv. Kenny Bräck är fortfarande den ende svensk som vunnit Indy 500 – och han gjorde det nästan på dagen för exakt 20 år sedan. Racingbloggen fick en helt exklusiv pratstund med Bräck på platsen som kommit att definiera hans karriär – Indianapolis Motor Speedway – mindre än ett dygn innan Felix Rosenqvist och Marcus Ericsson hoppas följa i hans fotspår.

 

Bilsport: Hur noga följer du racing och IndyCar nuförtiden?

Kenny Bräck: Jag följer det väl som en intresserad motorsportfan kan man säga, men det blir inte så mycket mer. Jag är bara på Indy 500 varje år.

 

Inga andra race?

Nej, väldigt dåligt. Det är något Formel 1-race ibland om det är nära och enkelt att ta sig dit, men det blir väldigt sällan.

 

Har du någon koll på svenskarna och deras insatser?

Jag känner ju till ungefär vad som händer, absolut, men jag sitter inte och tittar på tv och så. Jag kollar in kval- och raceresultaten i efterhand. Jag tycker att speciellt Felix har gjort det bra. Han har glimmat till några gånger som man måste göra om man ska sätta ett avtryck, vilket är väldigt roligt att se. Han hade ju pole nu senast och det är precis sådant som måste till. Sedan ska det ju omsättas till resultat i slutänden, men han har framtiden för sig. Det är jäkligt kul måste jag säga.

Marcus är mer erfaren efter sina fem år i Formel 1. Han gjorde ett bra kval här i Indy, men han måste börja göra resultat nu, tycker i alla fall jag. Det ska bli spännande att se hur det går för dem.

 

Under din karriär i IndyCar/CART körde du för fyra olika team: Galles (1997), A.J. Foyt Enterprises (1998-1999), Rahal (2000-2001 samt 2003 och 2005) och Ganassi (2002). Nu har Felix hamnat i det sistnämnda, där du alltså körde för 17 år sedan. Vad minns du av din tid med Ganassi?

Det har varit ett bra team i alla år. Han (Felix) kunde inte ha hamnat i ett bättre stall egentligen. Sedan vet man att allt kan hända. Det var ett bra stall när jag körde där också, men vi hade en del misstag under säsongen – både från mig, men också hjul som inte sattes på (oroväckande likt det som hände Rosenqvist under gårdagens Pit Stop Challenge) och så vidare. Du får inte så många chanser att vinna, så det gäller att man tar alla möjligheter. Jag trivdes väldigt bra i Ganassi även om jag var mest framgångsrik med Bobby Rahal och A. J. Foyt.

 

Har du någon kontakt med Ganassi fortfarande?

Jag har lite kontakt med Chip (Ganassi, teamägare) och Mike Hull (Ganassi-altmeister). Jag tror att de är nöjda med Felix så här långt.

 

Nu är det precis 20 år sedan du vann här. Tiden går fort. Har du varit tillbaka varje år sedan dess, med undantag för konvalescensen efter kraschen?

Inte varje år, men nästan. Banan vill ju att alla gamla champs kommer tillbaka, de har sina traditioner och så där. Jag försöker ta den helgen i maj varje år. Det är kul; det är som en andra familj. Alla här har ju satsat allt och en del har kommit vinnande ur det, både team och förare. Det blir väldigt speciella band.

 

Hur mycket förändrades egentligen för dig efter att du vann Indy 500?

Funderar, men finner snart orden:

Ja, det är lite speciellt. A. J. (Foyt) sa en gång att ”you ain’t shit if you haven’t won the Indy 500”, och jag tänkte “fan, det var ju konstigt”. Men nu efteråt så… Jag har kört många olika typer av motorsportkategorier, rally och X-Games, vintage racing, F3000… Fan vet allt. Jag har vunnit tävlingar och mästerskap, jag har satt rekord på Nürburgring, men det som folk kommer ihåg är ändå Indy 500-segern. På ett vis hade kanske A. J. lite rätt. Det är en tävling som ger väldigt stort eko. Sedan kan jag på ett rent personligt plan tycka att det har varit mycket annat som kanske har varit minst lika svårt att vinna, men utåt sett är Indy 500 störst.

 

Upplevde du att du blev mycket hetare på marknaden här borta efter den segern? Kom de andra teamen och ställde sig i kö för att signa dig?

Det är lite svårt att säga. Jag vann ju mästerskapet året före (Bräck tog hem IRL, det som idag är IndyCar, säsongen 1998) och ledde Indy 500 det året också men fick bränslestopp i ledning… Dessutom blev jag tvåa i mästerskapet det året jag vann Indy. Hade det inte gått sönder en drivaxel i sista tävlingen så hade vi vunnit mästerskapet även 1999. Jag hade ett tvåårskontrakt med Foyt och jag vet inte om Indy gjorde så stor skillnad just i den delen. Det var nog bra resultat överlag som skapade möjligheterna, inte bara det racet.

 

Det känns som att de verkligen gillar ”winners” här borta?

Ja, det gör de. Absolut – och faktum är väl att sport handlar mycket om det? Jag tycker att det är viktigt i alla fall. Allt har inte blivit rätt i min karriär heller, jag har förlorat många race, men jag är väldigt stolt över att jag har kört och vunnit så många olika klasser. Det är någonting som jag sätter stort värde på.

 

Om du då backar bandet 22 år, till 1997 och kvällen innan ditt allra första Indy 500. Vad pågick i ditt huvud då?

Det var en jävla situation för mig första året här. För det första hade jag ingen ovalerfarenhet. Sedan hade jag en ingenjör och ett team som inte hade någon ovalerfarenhet. Istället för två veckor pågick tävlingen i fyra veckor på den tiden, hela maj, och bilen betedde sig väldigt konstigt. Vi hade 1G i sidokraft på rakorna och så där; bilen var väldigt nervös. Jag hade dödsångest varenda dag när vi körde här det året, för det var extremt svårkontrollerat och lynnigt.

 

Såg du ens fram emot racet?

Nja, ärligt talat var det tufft. Det var ett jobb som man var tvungen att göra. Däremot var det en helt annan grej när jag kom tillbaka året efter med Foyt och hade en bil som var inställd på ett korrekt sätt. Det är ju självklart inte lätt att vinna för det, men då kunde man i alla fall kontrollera bilen. Fick man en liten sladd var det ändå kontrollerbart, men första året här var jävulskt lynnigt.

 

Så du kanske kan sätta dig in i svenskarnas situation just nu, så här dagen före?

Ja. Väldigt mycket av det mentala beror på hur bilen känns. Är den bra blir resan enklare, annars…

 


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se