Racingbloggen e

Konsten att skapa sin egen lycka

Publicerad 2019-05-12

”Ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Ingemar Stenmarks bevingade citat är älskat av oss alla för dess koncisa träffsäkerhet. Efter nattens IndyCar-race i Indianapolis kanske det tål att upprepas. 

Det höjs många röster, framför allt hemma i Sverige, efter gårdagens INDYCAR Grand Prix. I många forum hävdas det nu att det är ”turen” eller ”slumpen” som avgör utgången i IndyCar, och att det i själva verket inte alls ”rör sig om racing”. Jag anser att det är ett mycket förhastat, och felaktigt, påstående.

Visst, IndyCar – liksom all amerikansk racing – har ett större mått av ”showbusiness” än många traditionella europeiska racingserier. Det är dock ingen nyhet för vare sig teamen eller förarna; förutsättningarna har varit oförändrade i åratal och alla vet spelets regler. Någon gång drabbas man extra hårt, men nästa gång gynnas man. Det jämnar nästan alltid ut sig.

Om något så är det kanske en nyhet för många av de nya fans som börjat kolla på IndyCar i år, men att därifrån direkt – efter bara fem race – dra slutsatsen att IndyCar ”inte är racing” är inte speciellt analytiskt.

Det är snarare tvärt om. Just därför att det är så jämnt, med 20 förare inom sekunden och likadana bilar, kan yttre omständigheter skapa större omkastningar i resultatlistan än i t.ex. Formel 1 där den snabbaste bilen ändå nästan alltid vinner.

Framför allt handlar det om att förstå förutsättningarna, behålla kylan och maximera sina chanser. Det är knappast en slump att Scott Dixon, mitt i denna påstådda djungel av slump och tur, varit på pallen i alla race förutom ett den här säsongen. Eller att han råkar vara femfaldig mästare med 19 säsonger i ryggen.

Scott Dixon – en mästare

Det är heller inte en slump att han, en tredjedel in i årets mästerskap, bara är sex poäng bakom ledande Josef Newgarden i sammandraget. Eller att Alexander Rossi ligger trea. Den här trion vet hur man vinner race och de vet hur man vinner mästerskap. De har en stor rutin.

Jag förstår att många känner sig besvikna över att Felix Rosenqvist ”bara” blev åtta igår efter att ha startat på pole position – men kom ihåg vad det är som i sådana fall framkallat den känslan.

Felix har själv skapat enorma förväntningar på rekordtid genom att vara så snabb som han är. Det är inte normalt att en rookie leder sitt första IndyCar-race efter att ha kört om Will Power, eller att han tar pole position på sitt femte försök. Vi har i Felix en ovanligt stor talang som drar världens blickar till sig just för att han gör det ovanliga – men man måste förstå att även han behöver (och förtjänar) tid.

Det är värt att återigen poängtera att Felix i Scott Dixon matchas mot en av IndyCar-historiens absolut bästa förare. Han har kört över 300 race.

Felix har kört fem. På dessa fem har han kvalat ut Dixon tre gånger och tagit sin första pole. Det tog Dixon tre säsonger och 32 försök att nå sin första.

Felix Rosenqvist tog sin första pole position

Det är mot denna bakgrund vi måste ställa Felix insats. Det är självklart att en erfarenhetsmässig diskrepans på över 300 race någonstans kommer att ta ut sin rätt. Just nu sker det, av någon anledning, i racen där Dixon visar sin verkliga klass. Att Felix dock redan nu gott och väl matchar honom i raw pace står klart.

Dixon har själv sagt att ingen annan teamkamrat någonsin pressat honom så hårt som Felix gör. Det är stora ord, och det märks att de framför allt är äkta.

I helgen var det dock inte slumpen eller oturen som kostade Felix en plats i solen. Loppet var helt enkelt inte tillräckligt väl genomfört. Delvis av Felix själv och delvis av teamet på bil #10. Man förtjänade inte att vinna och man vann inte heller – inget slumpmässigt med det.

När jag pratade med Felix själv efter loppet nämnde han förvisso att man haft en del oflyt på vägen, såsom säkerhetsbilssituationen som exponerade honom för de tidiga omkörningarna där han tappade sin ledning, men det var inget han svor över. Istället var det den egna prestationen, och oförmågan att hålla liv i de röda Firestone-däcken på den andra stinten, som besvärade honom. Han var själv inne på att det snarare låg i set-up än körning, men konstaterar samtidigt att det är ett team work där samspelet mellan förare och ingenjör blir viktigt för att lösa den här frågan framgent.

Satt i rätt sammanhang måste en åttondeplats under alla omständigheter betraktas som väl godkänt. Felix var återigen bäste rookie och leder rookiesammandraget klart efter fem körda race.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; det är bara en tidsfråga innan han står där uppe på pallen. Ge det bara lite tid.

För Marcus Ericssons del slutade det i muren. Oturligt (eller hur det nu var med just den saken) efter ett säsongsbästa kval även för hans del. Vi står nu inför en extremt spännande vecka med träningar och kval till Indy 500, och håller naturligtvis alla tummar för en bra svensk insats där.

 

Superhelg tar Rasmus upp i ledning

I helgen var också supportserien Indy Pro 2000 tillbaka på programmet för säsongens andra deltävling – och det blev en storartad succé för svenske Rasmus Lindh.

Rasmus dominerade helgen från början till slut, var snabbast på både träning, kval och race, och vann båda helgens heat från pole position. Därmed övertog han ledningen i mästerskapet efter vad som bara kan beskrivas som karriärens så här långt bästa insats.

Superhelg av Rasmus Lindh

Anmärkningsvärt är att detta faktiskt var Lindhs första respektive andra seger någonsin i bilracing. Han debuterade som bekant i den lägre instegsklassen USF2000 förra året, men vann där aldrig något lopp. Ett år senare är han mycket väl positionerad i kampen om Pro 2000-titeln, 11 poäng före Parker Thompson som dominerade premiären i St. Petersburg men fick nöja sig med två femteplatser på Indianapolis GP-slinga.

Pole position för Felix Rosenqvist i IndyCar, och dubbelseger för Rasmus Lindh i en av de viktigaste påläggsklasserna. Det går inte att klaga på USA-svenskarnas insats i helgen.

 

Just nu: svenskt i vinnarhålet på Monza

När detta skrivs sitter du antagligen och väntar på starten av Spaniens Grand Prix. Den som emellertid vill förlänga helgens blågula racingtema kan med fördel gå in på https://europeanlemansseries.com/fr/live där ELMS-racet på Monza just nu är i full sving. Henrik Hedman, som vann premiären på Paul Ricard tillsammans med sina kollegor i DragonSpeeds LMP2:a, finns på nytt med i kampen om segern när snart halva loppet har körts. DragonSpeed-bilen går på en alternativ strategi efter ett tidigt första depåstopp och är ur fas mot konkurrenterna. Kan bli bra.

Den andra svenskbilen med Henning Enqvist (Algarve Pro Racing) ligger i skrivande stund på 16:e plats.

 

Ha en fortsatt trevlig söndag!


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se