Bloggar e

Krönika: Gunnar Ljungstedt om sleepers

Publicerad 2019-01-31

I Bilsport nr 2 2019, ute i butik nu, är det extra mycket fokus på sleepers. Här delar Gunnar Ljungstedt med sig av sina egna erfarenheter av fenomenet.

De sleepers jag haft var rätt för tiden, men hade funkat dåligt idag.

När vi skrev 1991 i kalendern hade jag en Saab 96 från 1973. Idag en väldigt ovanlig bil, men när jag hade den var det bara 11 år sedan modellen lades ned. Gamla 96:or var lika vanliga då som en NG 9-3 är idag.

Saharagul, plåtfälgar med navkapslar och inget som röjde överraskningsmomentet – som var en 2,6-liters Ford V6 under huven. En sådan passar i original motorfästen och en konvertering är en bolt on-operation gjord på en helg, dessutom inga problem att få igenom besiktningen.

Bilen var ingen raket, speciellt inte med dagens mått mätt, men V6:ans vridmoment gjorde att man kunde starta på tvåan och raskt hänga av dåtidens landsvägsmissiler Saab 9000 Turbo vid rödljusen. När de väl fattat vad som hände var det liksom för sent. Det hjälpte inte att deras bilar gjorde över 200 blås, de hade redan tappat ansiktet.

 

Silverfisken

Några år senare hade jag en Toyota Starlet, minns inte årsmodell men det var den sista bakhjulsdrivna. Körglad som få, och med en fulturbokonvertering av den oöppnade myggmotorn och stadiga 1,2 bar i laddtryck (att toppackningen höll!) gjorde att den förtjänade namnet ”Silverfisken”.

Det blev ofta omvägar hem från jobbet för att leta upp någon Escort Cosworth att reta upp på Essingeleden. Bilens spattiga och spralliga beteende var som gjort för raska chikanomkörningar.

Trots att de utmanade bilarna alltid var snabbare så gjorde överraskningsmomentet sleepern till segrare. När Cosworth-piloter och annat löst folk fått ordning på växlarna och laddtrycket hade jag för länge sedan slagit av på tempot, medveten om Silverfiskens begränsningar, och kunde skrattande se dem ånga förbi i affekt.

Hemtjänstdekaler

Under samma period körde jag ”seriös” streetracing med en potent Mustang. Storkubiksmotor, feta slicks och jättescoop på huven, typ. Oändligt mycket snabbare än mina små sleepers – men vilken var egentligen roligast?

En sleeper kan vara sjukt genomarbetad och påkostad, det har definitivt sin tjusning. Men i min bok smäller det där simpla budgetbygget minst lika högt.
Om jag fick bygga en sleeper idag? Få se nu, vad kan man få in för turbomaskin i en första generationens Opel Zafira? Eller en några år gammal Toyota Yaris med plåtfälgar och hemtjänstdekaler?

Allt hänger på överraskningsmomentet!


Gunnar Ljungstedt

bilsport@bilsport.se