Redaktionsbloggen e

Krönika: Kamerans förbannelse

Publicerad 2019-09-18

Kan du tända parkeringsljuset?

Frågan har ställts många gånger i samband med foto­graferingar av entusiast­­bilar, och den möts ofta med ett skrapande med foten och en nedslagen blick.

Det är nämligen något ­märkligt med dessa fordon, och ­deras förhållande till kameror. När Bilsport kommer på besök har det antingen föregåtts av tokskruvande i sista minut, då små detaljer som lampor inte hunnits med. Eller så är det samma psykologiska mekanism bakom som gör att lampor alltid lägger av just när man ska rulla in genom porten till besiktningshallen. Jag har förresten länge haft en plan på att starta en kedja med små ambulerande kiosker som ska sälja varningstrianglar och glödlampor utanför bilprovningsstationer över hela landet. Skulle nog kunna bli lukrativt.

I alla fall!

Genom åren har jag ­fotat hundratals, till och med tusen­tals, fordon för olika ­publikationer i förlaget. Och det här med lampor som inte funkar är mer regel än undantag, hur ­genomarbetade och påkostade byggen och renoveringar det än rör sig om.

Men det är mer än så som kan spöka. Och kommer att ­spöka. ­Bilar som inte startar, ­bilar som går förfärligt illa, ­bilar som får soppatorsk, bilar som saknar ­vitala delar, bilar som går ­sönder, bilar som ­blåser ­toppackningen, bilar som slår eld.

Även riktigt proffsiga ­aktörer ställer till det. Som när Audi skulle bjussa på en åktur i Frank Bielas BTCC-vinnande A4 och hade släpat bilen ända från ­Tyskland till Gotland Ring –
utan att ta med några reserv­hjul. Gissa vad som ­hände? Och gissa vad som hände med ­kamremmen i den S1 ­sportquattro som Stig Blomqvist skjutsade folk i på samma ställe?

En gång skulle jag få ­flyga baksits i världens enda nu ­flygande Saab B 17 (Saabs första egna flygplan, en störtbombare från 1942) för systertidningen Soldat & Teknik. Det tog ­nästan ett år och ett dussintal nya tids­bokningar innan allt ­äntligen föll på plats och maskinen ­faktiskt ­fungerade. Direkt efter vår flygning skulle kärran upp ett nytt pass, men det fick avbrytas på grund av bränsleläckage.

Värre är det när ­fotograferingar blir inställda för att motorn ­exploderar dagen innan, ­eller för att bilen totalskrotas. Men det händer också. Ganska ofta, faktiskt.

Vad vill jag få sagt då? Jo, även om det ser blankt och fint ut på bilderna kan verkligheten bakom vara betydligt mer kaos­artad. Jag vet inte hur många ­bilar som fått puttas med handkraft för att få till en åkbild med lite rörelseoskärpa.

När bilen väl blivit fotad är det precis som om jinxningen släpper, förbannelsen går ur. Så ibland kan kameran ha en rent exorcistisk förmåga. När den stoppats tillbaka i väskan vaknar fotoobjektet till liv. Alla misständningar är borta, laddtrycket är åter.

Och parkeringsljuset funkar.


Gunnar Ljungstedt

bilsport@bilsport.se