Racingbloggen e

McLaren i helsäsongssatsning på IndyCar 2020 – vad händer nu med Marcus Ericsson?

Publicerad 2019-08-09

Idag kom beskedet vi alla väntat på: McLaren gör verklighet av planerna på en full IndyCar-satsning med start nästa säsong, och man gör det i ett samarbete med Marcus Ericssons nuvarande team Schmidt Peterson Motorsports och Chevrolet.

Det här är ett besked som, trots att det inte är oväntat, kommer att röra om rejält på IndyCar-marknaden – och som sätter både Marcus Ericsson och nuvarande teamkamraten James Hinchcliffe i en prekär situation.

 

Honda-dilemmat

Ända sedan McLaren började överväga ett nytt fullskaligt IndyCar-engagemang – för första gången sedan 1979 – har den stora låsningen stavats Honda. Fernando Alonsos Indy 500-start 2017 kom under en tid då det började knaka på riktigt allvar i fogarna mellan McLaren och sin japanska motorpartner, efter år av motgångar i Formel 1. Till slut löstes samarbetet, under plågsamma former, upp inför F1-säsongen 2018; och relationen de båda parterna emellan har sedan dess varit iskall.

Det var också därför som McLarens färska Indy 500-attack i år skedde med en Chevrolet-motor bakom ryggen i ett tekniskt samarbete med Carlin-stallet.

McLaren vet – inte minst efter årets Indy 500-flopp där Alonso inte ens kvalade in till själva racet – att en IndyCar-satsning måste administreras på rätt sätt och med en kompetent partner. Man har länge försökt få till ett samarbete med Andretti Autosport (som drev Alonsos bil i Indy 500 2017), men till slut visade sig det stallets kopplingar till just Honda bli ett oöverbryggligt hinder.

Istället har man nu alltså funnit en famn hos Schmidt Peterson Motorsports (SPM) – men inte utan en hel del nya politiska manövreringar. SPM tävlar som bekant idag med Honda-motorer, och på det kontraktet sägs i själva verket ytterligare ett år återstå. Eftersom dagens tillkännagivande bekräftar att den nya SPM/McLaren-konstellationen – som får namnet Arrow McLaren Racing SP – kommer att medföra ett nytt motoravtal med Chevrolet innebär det samtidigt att SPM i så fall kommer behöva bryta sitt Honda-kontrakt i förtid.

Det kommer sannolikt att stå dem dyrt; även om den kostnaden förmodligen redan ligger med i planen och säkert kommer att bäras av McLaren.

Indy 500-vinnaren Gil de Ferran basar över McLarens Indy-satsning

Jag har idag varit i kontakt med SPM för att försöka utröna om det finns några som helst möjligheter att teamet under 2020 kan driva parallella program – alltså ett med McLaren och Chevrolet, och ett där man fullföljer sina åtaganden gentemot Honda med en eller två ytterligare bilar. Baserat på de svar jag fått känns det som uteslutet.

HPD (Honda Performance Development, som utvecklar IndyCar-motorerna) säger i ett uttalande som Racingbloggen tagit del av att man ”är stolta över sina många framgångar med Arrow Schmidt Peterson Motorsports, som inkluderar såväl alla teamets sju IndyCar-segrar som två prestigefyllda pole positions i Indy 500.” Vidare säger man bland annat att man ”är besviken över att det här samarbetet når sitt slut redan innan säsongen 2020” men att man har ”det största förtroende för våra kvarvarande partners.”

Jag bedömer tonen i Hondas uttalande som att man är lite tagna på sängen och inte helt tillfreds med hur det här hanterats. Situationen har garanterat inte stärkt banden mellan dem och McLaren.

 

Förarläget: Hinchcliffe och Ericsson i kläm?

James Hinchcliffe har ett nära samarbete med Honda Kanada och ställs nu inför ett svårt val: bryta sina band med Honda och försöka landa en av de två McLaren/SPM-sitsarna nästa år, vilket jag i så fall tror att han har goda chanser att göra, eller se sig om efter en annan uppdragsgivare.

Hinchcliffe postade för en stund sedan ett delvis kryptiskt meddelande på sociala medier som kanske kan ge en indikation om hur hans tankar går – men vi ska vara klara med att inget ännu har bekräftats officiellt av någon.

Ur svensk synvinkel är det mest intressanta dock förstås hur det här påverkar Marcus Ericssons möjligheter att behålla sin plats hos teamet nästa säsong – och där finns det nog skäl till oro. Mackan har rent generellt inte gjort det starka intryck som nog hade krävts, och i och med McLarens intåg stärkt teamets ekonomiska situation markant. Man har därför inte längre samma behov av den finansiella uppbackning som Marcus sägs kunna erbjuda.

Ryktessnurran kommer att gå vild under de närmaste veckorna: ingen vet idag vilka två som till slut hamnar i McLaren/SPM-stolarna. Fernando Alonso är drömalternativet men sägs vara tveksam till att plöja ner all den energi och tid som krävs för en full säsong i IndyCar. Colton Herta är ett namn som nämns, McLaren-affilierade F2-föraren Nicholas Latifi ett annat. Felipe Nasr – Marcus förre teamkamrat hos Sauber i F1 – testade nyligen för SPM på Mid-Ohio.

Rent personligen gissar jag också att Pato O’Ward står högt i kurs. Både McLaren-chefen Zak Brown och SPM:s Sam Schmidt har setts prata med O’Ward och hans representanter i IndyCar-depån under året och har också uttryckt intresse för mexikanens tjänster vid upprepade tillfällen.

För Marcus Ericssons del börjar alternativen utanför SPM bli allt färre. Rahal fortsätter enligt säkra källor med sina nuvarande förare, inklusive den emellanåt ifrågasatte Takuma Sato. Foyt? Carlin? Båda är klara nerköp jämfört med SPM. Kanske kan Hertas nuvarande team, Harding Steinbrenner Racing, vara en bra destination? Kanske kan ett rakt byte de två emellan vara en potentiell väg att gå?

Om det är någon gång Marcus Ericsson verkligen behöver en serie riktigt bra resultat så är det under avslutningen av den här säsongen.

Spekulationer är alltid spekulationer, men en sak står klar: McLaren är här, och den här gången kommer de vara väl förberedda.

 


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se