Racingbloggen e

Mörk svenskdag i Austin – men sol på horisonten

Publicerad 2019-03-25

Gårdagens IndyCar-race på Circuit of the Americas bjöd inte på den svenska framgång som på förhand såg ut att kunna bli realitet. Felix Rosenqvist hade den här gången inte farten att slåss om pallen, medan Marcus Ericsson istället gjorde ett imponerande lopp som han i slutändan dock inte fick någon utdelning för.

Det började så bra och slutade så illa. Felix fortsatte att köra extremt fort – rekordfort, till och med – i Austin, där han satte det snabbaste IndyCar-varvet någonsin runt COTA under kvalet och därmed såg ut att kunna slåss potentiellt till och med om segern i söndagens race.

Så blev dock inte fallet. Felix gjorde den här gången ett med sina mått mätt mediokert lopp, vilket i kombination med stora problem för hela Ganassi-stallet bidrog till att han föll bakåt i fältet. Starten blev inte optimal, han fastnade bakom Josef Newgarden under den första stinten, snurrade på sin väg tillbaka genom fältet och kraschade till slut in i muren i incidenten med James Hinchcliffe.

Bra kval, sämre race för Rosenqvist

Det märkligaste igår var Ganassi-bilarnas totala avsaknad av fart under den andra stinten. Både Felix och Scott Dixon uppvisade identiska alarmerande tendenser på den andra uppsättningen röda däck, där man tidvis var flera sekunder per varv långsammare än täten. Det var ett skeende av loppet som är svårt att förklara, men helt klart är att Ganassi igår för en gångs skull inte hade en bra racebil. Kanske var det ”lika bra” att vare sig Felix eller Dixon själva hade sina bästa dagar på jobbet just på COTA. Dixon ryckte förresten mest på axlarna efter racet och hade ingen förklaring till vad som hänt, på vägen mot en blek 13:e plats.

Det är verkligen anmärkningsvärt hur mycket en bil kan förändras från kval till race. Det är förvisso sällsynt med en sådan extrem transformation som vi såg hos Ganassi i helgen, men liknande saker förekommer hela tiden. Det har förstås med däckhantering och set-up i förhållande till bränslemängd att göra; en upptankad och tung bil kräver helt andra egenskaper än en optimerad och lätt kvalbil.

Detta är ju något som Marcus Ericsson regelbundet nämnt, fast i andra riktningen, i sina kommentarer hos Schmidt Peterson Motorsports. SPM ser inte ut att hänga med i kvaltrim (Ericsson har slagits ut redan i första kvalomgången både i St. Petersburg och på COTA), men har istället betydligt bättre fart under racen. Det är förvisso fortfarande tidigt på säsongen, men helgens tävlingar indikerade definitivt att så är fallet.

 

Starkt race av Mackan

Igår gjorde Marcus ett av de bästa racen jag sett honom göra. Han körde smart, drog nytta av en alternativ strategi där han till skillnad från täten startade på det hårda däcket istället för det mjuka, och hanterade rutinerat trafiken som uppstod i samband med depåstoppen. När säkerhetsbilen kallades ut efter Felix krasch låg Mackan (som startat på 16:e plats) femma, skodd med nya röda Firestones, och med bara drygt tiotalet varv kvar att köra.

Nämnas bör att han var en av dem som tjänade mest på caution-perioden. Han hade precis varit i depå innan säkerhetsbilen togs i bruk och fick därmed några platser till skänks när andra tvingades in under gulflagg, men det förtar inte att insatsen fram till dess var stark.

Ericsson gjorde ett starkt race i Austin

Tyvärr var det en sådan där dag när det helt enkelt inte ville sig för någon av svenskarna. Efter en tidigare incident i depån, där SPM släppte ut honom rakt i kollisionskurs med Spencer Pigot, bestraffades Marcus med IndyCars egenhändiga regler för ”unsafe release” och tvingades ner till sista plats i kön. Det blev till slut 15:e plats vid målgång.

Det är tydligt att SPM som sagt har betydligt bättre fart i race än i kval. Även teamkamraten Hinchcliffe körde bra, i paritet med Marcus, fram till sin incident med Felix Rosenqvist. Teamet måste dock jobba hårt på kvalen framöver, något som Marcus själv också var väldigt tydlig med efter racet igår. Man märker en viss frustration där.

Den övergripande känslan från COTA är annars att det här nog var lite av ett undantagsrace. Flera av förarna var inne på det redan inför helgen. Banans karaktär är väldigt olik alla andra på IndyCar-kalendern och dessutom var det första gången som mästerskapet tävlade här. Det fanns en hel del osäkerhet gällande däcken den här helgen, och Ganassi – ett flerfaldigt mästerskapsvinnande team med dokumenterad race craft – var ett av offren.

Jag tror att det vi såg igår inte kommer vara representativt för resten av säsongen – förhoppningsvis med undantag för Marcus fina prestation. Att Felix studsar tillbaka inom kort är jag helt säker på; han är en sådan där typ av förare som gör ett dåligt race på tio, istället för tvärt om.

 

Powers otur, Hertas lycka

Söndagens lidande fick Will Power utstå. Den australiensiske kvalkungen körde hem karriärens 56:e pole position i lördags, ledde nästan hela loppet igår, men föll på målsnöret när säkerhetsbilen kallades ut och spolierade hans strategi. Power var förbannad efter loppet (viss svensk media tillskrev för övrigt den ilskan felaktigt till Felix Rosenqvist), och det är lätt att förstå frustrationen. Just den här gången bestals han också på hela 100 000 dollar, en bonus som låg i potten för den som tog både pole och seger den här helgen.

Samtidigt är det här en del av spelets regler i IndyCar. Alla vet att caution-perioderna kan ställa till det, och i ett kritiskt skede av loppet valde Penske (Powers team) att hålla honom onödigt länge kvar ute på banan. Risken för en caution borde ha varit uppenbar och något som ett så rutinerat stall som Penske borde ha kalkulerat bättre med.

Istället var det den imponerande Colton Herta som, en vecka före sin 19-årsdag, ärvde segern och blev den yngste IndyCar-vinnaren genom tiderna. Betänk att Hertas Honda-motor exploderade under den första fria träningen i fredags och att han helt tvingades stå över FP2, och hans prestation blir än större. Han vinner alltså i blott sin tredje IndyCar-start (debuten skedde i fjolårets final). Indy-legendaren Bryan Hertas son är onekligen en man för framtiden.

Colton Herta: yngste IndyCar-segraren någonsin


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se