Redaktionsbloggen e

Nu behöver E85 en bit av kakan

Publicerad 2019-10-29

För ganska exakt fyra år sedan höjdes skatten på E85 med en dryg krona per liter. Det såg ut som dödsstöten, samtidigt som röken efter Dieselgate knappt hade lagt sig. ”Hej då, E85”, var det motvilliga budskapet på ledarsidan i Bilsport.

Vad hände sedan? Inte mycket. Nu är vi i det läget att bränslet finns på mackarna, men knappt någon biltillverkare bryr sig längre. Tidigare i år lanserades Ford Kuga i E85-version, men oss veterligen är den ensam i sitt slag just nu.

De flesta är nog överens om att E85 var ett politiskt fiasko i Sverige. Kanske gick satsningen för fort fram.

Själva bränslet har stora fördelar, det kan många prestandasökare intyga. Dessutom kan de flesta flexifuel-bilar köras något billigare på E85 än på bensin. Miljömässigt finns det också fördelar, samma fördelar som fanns i mitten på 2000-talet när E85 var lösningen på det mesta.

De flesta biltillverkare har kanske gett upp, men entusiasterna gör det inte. Ett oräkneligt antal bilbyggare har konverterat för att åka snabbare.

Men konvertera för att köra billigare? Min spaning är att det blir en snackis kanske redan nästa år.

Anledningarna är flera. Dieselbilarna kommer inte att bli mer populära hos beslutsfattarna, varken i Stockholm eller i Bryssel. Elbilarna är fortfarande mest populärt bland höginkomsttagare av förklarliga skäl. Och att köra närapå koldioxidneutralt med en begagnad bil låter som en smart grej för miljön.

E85 kan driva i princip alla bensinmotorer. Ingreppet är inte speciellt avancerat, men det kommer ju förstås kosta närmare 10.000 kronor och kanske några tusen till. Vet man att ens bruksbil är en ”keeper” kan det vara värt det, men ofta tänker man inte så långsiktigt.

Det som krävs är politiska styrmedel. Har subventioneringen av elbilar, elcyklar, elmopeder och elvispar fått sitt för ett tag? Kan etanolbilar få en bit av kakan också?


Emanuel Gylling

bilsport@bilsport.se