Racingbloggen e

Penskes svenske supermeck

Publicerad 2019-03-22

Ny helg, nya mål. På plats på Circuit of the Americas i Austin för säsongens andra IndyCar-deltävling, där vi förstås håller tummarna extra hårt för våra två svenskar, Felix Rosenqvist och Marcus Ericsson.

Den förste jag sprang på i depån idag var dock en annan svensk; Penske-stallets chefsmekaniker sedan många år tillbaka, Mattias Jönsson. Det är en profil som alla kanske inte har koll på där hemma, men som varit aktiv inom IndyCar i 25 år och som skruvat hos Penske sedan millenniumskiftet.

Mattias Jönsson

Jönsson inledde sin bana i USA hos Tony Bettenhausen i mitten av 90-talet. Det var samma team som Stefan ”Lill-Lövis” Johansson tävlade för under sin IndyCar-stint 1992-1996. Idag är Jönsson så kallad ”crew chief” – alltså högste ansvarig – för Penskes bil #12 med Will Power bakom ratten.

Förutom att se till den övergripande prestandan är det också Mattias Jönssons uppgift att koordinera depåstoppen. Det är han själv som byter däck på höger fram, så håll ett extra öga där när Power går i depå i helgen.

Som Jönköpingsbo är det extra roligt att träffa ”Matt Jonsson”, som han kallas här borta. Han, liksom storebrorsan Niclas som själv är en välkänd förare, kommer nämligen från Bankeryd någon mil utanför stan. Mattias berättar att han och brorsan spenderar några veckor om året i Niclas stuga vid Lovsjön (”vi försöker få till det så att vi inte är där samtidigt!”), men den fasta tillvaron har de båda sedan länge i USA.

Mattias arbetsuppgifter hos Penske, som ju för övrigt vann premiären i St. Petersburg för två veckor sedan med Josef Newgarden, har förändrats en del med åren. Huvudfokus har alltid legat på IndyCar-programmet, men han har också hjälpt till med annat när det behövts. Han har bland annat ryckt in och jobbat med det sportvagnsprogram som Penske idag driver tillsammans med Acura i den amerikanska IMSA-serien.

Will Power

Just nu, berättar han, jobbar han faktiskt bara med IndyCar-projektet under själva tävlingshelgerna. Penske har givit honom ett annat ärende som upptar majoriteten av tiden under veckorna: att sätta upp en heritage-division där teamets anrika historia ska dokumenteras och presenteras.

Uppdraget kommer direkt från storchefen Roger Penske och inkluderar uppförandet av en helt ny byggnad ungefär en timme från fabriken i North Carolina. Här ska alla Penskes mest framstående och betydelsefulla bilar – just nu undanskuffade i en lokal i Michigan – stå, för allmän beundran.

Mattias Jönsson kommenterade också Felix Rosenqvists starka debut i St. Petersburg, något som det för övrigt talas om överlag här i depån. Som du kanske minns var det ju just Power som blev omkörd av Felix i kampen om ledningen nere i Florida, men som senare tog sig förbi igen i kraft av ett snabbare depåstopp (till stor del tack vare, eller kanske på grund av, Mattias Jönsson). När jag nämnde för Mattias att Felix länge sett upp till just Power, och då framför allt hans enorma styrka i kval, fick jag till svar att den respekten ”definitivt är besvarad” och att Power redan innan St. Petersburg varnat för att Felix verkar vara ”the real deal”.

Fritt fram i näst sista sväng

På plats här på COTA har det i övrigt varit en relativt lugn dag. Det mest intressanta så här på förhand tycker jag nog själv är ett beslut som tävlingsledningen tagit om att sätta track limits-reglerna ur spel i den tighta näst sista kurvan. Det kommer därmed att vara fritt fram att köra hur brett man vill i utgången där under helgen, vilket dels borde öppna upp för fler omkörningsmöjligheter in i sista sväng – en 90-graders vänster – och dels förbättra varvtiderna med någon sekund.

Där i ligger nog också förklaringen till det här beslutet. I och med att COTA också används för Formel 1 tror jag att IndyCar är lite oroliga för de jämförelser som ofrånkomligen kommer att göras varvtidsmässigt mellan de två. Personligen tycker jag att en sådan jämförelse är irrelevant, men IndyCar vill förstås minska gapet på de sätt man kan.

Under det officiella försäsongstestet här var den snabbaste tiden 1m46.6s. Då användes dock inte de röda (mjuka) Firestone-däcken, och teamen hade inte optimerat motorerna. Tillsammans med track limits-bestämmelserna i näst sista kurvan borde det sammantaget gå en tre-fyra sekunder snabbare i helgen. Det ska bli intressant att se vad pole-tiden landar på, men jag skulle inte bli förvånad om vi får se noteringar på runt 1m43s. Detta förutsätter förstås att vädrets makter är med oss på samma sätt som de varit under denna underbara torsdag, men risk för regn föreligger.

Varvrekordet i Formel 1 ligger på 1m37.392s (Hamilton/2018).

Träningarna inför helgens race drar igång på fredagseftermiddagen svensk tid.

Nu kör vi!


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se