Redaktionsbloggen e

Svårstartat Sierra-projekt

Publicerad 2019-03-13

– Och hur går det med bilen då?

Jag har fått frågan ett otal gånger nu, och det börjar bli lite obekvämt att svara på den. Väl medveten om att det inte har hänt så mycket, och att det har gått väldigt lång tid sedan det blev något gjort.

Svaret har varit detsamma hela tiden, följt av en massa ursäkter och bortförklaringar. En del riktigt dåliga, och några andra ännu sämre.

– Jodå, det har varit lite andra grejer som måste fixas, men nästa år, då ska jag sätta igång på allvar!

Som du ser så handlar det hela om en Ford Sierra. Cosworth, lyckligtvis. En fyrhjulsdriven, Italienkörd -91:a. För att förstå bakgrunden till bilvalet så ska vi gå tillbaka till mitten av 90-talet. Sverige hade precis gått med i EU och privatimporten från Tyskland hade inte riktigt kommit igång ännu. Mercedes 190 och BMW 3-serien var fortfarande rätt dyra bilar, och ville man åka en lite mindre, bakhjulsdriven 90-talsbil fanns det inte mycket att välja på.

Jag slog till på en Sierra 2,0 från 1990 som jag, hur märkligt det än låter, var riktigt nöjd med. Kompakt, bakhjulsdriven och billig i inköp och drift. En fattigmans-E30, på något sätt.

De första åren var det billjud som gällde, med deltagande i dåvarande SASCA, både som tävlande och domare. På grund av alltför flitigt Bilsport-läsande väcktes även intresset för styling, och snart satt både 17-tums Mille Miglia Spider-fälgar (någon som minns dem?) och ett Combat-kjolpaket på bilen.

Trots dessa modifieringar lockade inte bilen till sig fler tjejer än tidigare. Däremot visade en hel del stylingnördar sin uppskattning, och vips var vi ett gäng som började åka runt på olika bilevents, däribland Bilsports EDPS.

Det här var vid den tidpunkten då Fast & Furious-vågen härjade som värst och utställningstrenden fullkomligt exploderade med många otroligt kreativa byggen, och någonstans här så föddes drömmen om ett mer seriöst bygge. Men att lägga ned den tiden och pengarna på en simpel 2,0 CLX kändes inte riktigt rätt, speciellt då Coswortharna började komma ner i pris.

Snik-Sierran återställdes till original och såldes, och en fyrhjulsdriven Cossie köptes osedd från en firma i Tyskland. Till utseendet en klon på den förra bilen, praktiskt eftersom kjolpaketet och billjudsbygget skulle passa rakt på. Dessutom med AC och det kraftigare 200-blocket. Samma firma hade även en flügel-Cossie till salu för ungefär samma pengar. Gissa om jag skulle valt annorlunda idag …

Bilen anlände med tåg en tidig vårdag 2003. Första intrycket var väl sådär. Bakluckan var bucklig efter ett misslyckat inbrottsförsök, och i ilskan så hade banditerna dragit en nyckel på båda sidorna av bilen. Men vadå, den ska ju ändå lackas om, det är en Cosworth, och den är MIN!

Jag kastade mig in i bilen och lät motorn gå en stund innan jag gasade iväg för att få känna på lite Cossie-power, och blev kraftigt besviken. Var det inte mer än så här?

Jag ringde till en vän som skruvat Cosworthmotorer sedan 1995 för att få råd och tröst.

– Bilen går jättedåligt, snyftade jag.

– Ingen fara. Jag kikar på den!

Efter några dagar ringde telefonen.

– Inte konstigt att den gick dåligt, den hade ju inget laddtryck. Men det har vi fixat, nu laddar den!

– Vad bra! Då kan jag hämta den nu då?

– Nä, nu har topplockspackningen gått…

När toppen lyftes visade det sig även att cylinderloppen blivit ovala, och vid det här laget var alla tårar slut. Jag bestämde mig för att göra ett seröst bygge från grunden, en riktig utställningsbil.

Helrenoverad och vässad motor, helt renslipad kaross med ny lack inklusive underredet. Lackade chassidetaljer, omsydd inredning och fett ljudbygge. En prisvinnare med en finish som man normalt ser bara på byggen baserade på amerikanska bilar. Jag skulle få stå högst upp på prispallen, höra publikens jubel, krama söta Bilsport-tjejer och känna de andra bilbyggarnas trånande blickar.

Nu blev det inte riktigt så. Istället är det jag som är med och bestämmer vilka som ska få priser. Ett enormt krävande uppdrag, men också fantastiskt roligt. Ibland ännu roligare än att bygga själv!

Men varje skärtorsdag när jag går in i Elmias mässhallar fyllda med läckra bilbyggen och jag känner den där doftblandningen av bensin och polermedel, så tänker jag: ”Jag vill också ställa ut här någon gång!”

Så det är kanske dags att kavla upp ärmarna och sätta igång på allvar. Men det blir nog inte riktigt än. Jag har lite andra grejer som måste fixas först …

 

Text & foto: Jonas Goding


Bilsport.se

bilsport@bilsport.se