Racingbloggen e

Svensk ELMS-seger, F1:s tusende race och Felix kvalkrasch i Long Beach

Publicerad 2019-04-15

Vi har en fullmatad racinghelg bakom oss, där både IndyCar och F1:s tusende race lovade mycket men i själva verket blev två förhållandevis avslagna historier. Felix Rosenqvists kvalkrasch fick luften att gå ur i Long Beach, och istället var det oväntat nog på Paul Ricard-banan i Frankrike som vi fick helgens stora blågula framgång – levererad av en för många kanske okänd USA-svensk.

Henrik Hedman är ett namn som för den trogne läsaren förekommit tidigare i den här bloggen. Hedman, 51, är den sympatiske affärsmannen som flyttat till Florida och byggt upp sitt eget team – DragonSpeed – där han agerar både förare och finansiär.

Henrik Hedman är långt ifrån något nytt namn för oss som följt den internationella racingcirkusen ett tag (han har trots allt kört de flesta stora långloppen, inklusive Le Mans, Sebring och Daytona), men får nog ändå betraktas som en doldis för den stora allmänheten. Det Henrik lyckats bygga upp, tillsammans med bundsförvanten Elton Julian, förtjänar dock all uppmärksamhet. Från en relativt försiktig start har DragonSpeed idag vuxit sig allt starkare, så till den grad att man under 2019 adderar en IndyCar-satsning på fem race till det sportvagnsprogram man länge drivit.

DragonSpeeds IndyCar-bil körs av engelsmannen Ben Hanley; en förare som Henrik Hedman länge beundrat och supportat. Helgens tävlingar på Long Beach ingick inte på DragonSpeeds agenda, så Hanley var istället på plats på Paul Ricard för att – tillsammans med Hedman och James Allen – köra teamets LMP2-Oreca i säsongsupptakten för European Le Mans Series (ELMS).

Det gjorde han, och alla tre, bra. Bäst av alla, faktiskt. Trion tog hem det fyra timmar långa loppet efter en imponerande insats från start till mål, där man betvingade ett talrikt startfält som utgjordes av totalt 41 bilar (varav 18 i huvudklassen LMP2).

Henrik Hedman

En jublande glad Henrik Hedman tog därmed hem karriärens andra ELMS-seger (den första kom på Spa 2016), och slog nävarna i luften när han beträdde pallen under en strålande vacker vårdag i Frankrike igår.

I ELMS tävlar också ytterligare en svensk, 25-årige Henning Enqvist, den här säsongen. Enqvist har trots en sent påbörjad karriär lyckats landa en ytterst potent LMP2-styrning hos det portugisiska Algarve Pro Racing-teamet, och blir ett namn att lägga på minnet framöver.

Henning delar sin bil med koreanen Tacksung Kim och amerikanen James French; en föraruppställning som sammantaget inte matchar de bästa, och där framför allt bronsföraren Kim behöver förbättra sig markant. Trion fick med sig en 13:e plats från helgens premiär, men här gäller det att titta bortom de rena resultaten under årets säsong och fästa blicken mot Enqvists individuella prestationer. Han matchades hårt av teamet i gårdagens race – körde två av fyra timmar – och har definitivt potential. Det, i kombination med en uttalad målsättning att en dag vinna 24-timmars på Le Mans, gör honom till ett intressant framtidsnamn för svensk långloppsracing.

Henning Enqvist

Jag var själv på plats på Paul Ricard i helgen, och kan konstatera att ELMS-paketet är välmående just nu. Man har hittat en god balans mellan proffsförare och amatörer, och jag tycker att paketeringen med två sportvagnsklasser (LMP2 och LMP3) och en GT-kategori harmoniserar väl. Man bjuder framför allt på ett stort och bra startfält.

Nästa ELMS-race körs på Monza den 10-12 maj.

 

Procession i IndyCar och F1  

Avslutningsvis bara några korta reflektioner om Formel 1 och IndyCar. Det 1000:e F1-racet ägde som bekant rum igår på Shanghai International Circuit, men det blev tyvärr inte den fest som det borde ha blivit. Loppet i sig förvandlades snabbt till en procession, effektivt kontrollerat av den mästerlige Lewis Hamilton. Det var förvisso passande att en av sportens allra största också fick ta hem det här historiskt betydelsefulla loppet, men personligen kan jag inte rå för känslan av att det här racet borde ha ägt rum i Europa istället för i Kina.

Även IndyCar blev den här gången, för en gångs skull, relativt händelsefattigt. Felix Rosenqvists kvalkrasch, som förpassade honom till 12:e startruta trots att farten fanns där för att potentiellt utmana om pole position, bedövade hans framfart i racet under en dag när topp tio var väldigt jämnt matchade. En tiondeplats var inte vad Felix hade räknat med på en stadsbana av den här karaktären, även om han i alla fall blev bäste rookie.

Om kraschen i sig kan man naturligtvis ha olika åsikter. Felix hade precis satt en tid som hade räckt för avancemang till det avslutande Fast Six-segmentet, så på det sättet var det förstås högst onödigt. Å andra sidan har vi sett gång på annan hur snabbt det kan vända i ett stadsbanekval. Greppet blir bättre och bättre för varje varv som går och man kan aldrig vara säker på att man gjort tillräckligt – särskilt inte när motståndet består av några av världens absolut bästa förare. Felix hade också uttryckliga instruktioner från Ganassi att ladda på för fullt i ytterligare ett varv, så där och då gjorde han nog ändå rätt som fortsatte att pusha.

Felix Rosenqvist på gatorna i Long Beach

För Marcus Ericssons del blev det ytterligare ett minst sagt blekt kval, följt denna gång av ett lopp där han aldrig ens fick chansen att figurera. En kollision i den karaktäristiska fontänsvängen på första varvet renderade i en drive-through, och så var den dagen förstörd.

 

Bättre lycka nästa gång, helt enkelt – men idag tycker jag att vi ska glädjas åt en svensk ELMS-seger.


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se