Racingbloggen e

Nagelbitaren i Ohio: där satt den, Felix!

Publicerad 2019-07-29

Scott Dixon mot Felix Rosenqvist; mästaren mot adepten. Nattens IndyCar-race på Mid-Ohio Sports Car Course går till historien inte bara som ett av de mest rafflande vi sett, utan också som ett bevis på hur vänskap och rivalitet kan förenas och göda en gemensam vinnare: sporten.

Tio varv kvar. Felix Rosenqvist, nykomlingen från lilla Sverige, jagar ner IndyCars egen gigant – självaste Scott Dixon – i en rasande takt i en närmast obehagligt spännande kamp om segern.

På det allra sista varvet kommer attacken. Felix Rosenqvist dyker på insidan om den femfaldige mästaren – men backar ur i sista stund. Kontakt uppstår, men båda två kan fortsätta utan skador på sina respektive Ganassi-bilar. Kampen fortsätter, frenetiskt, in i mål; där Dixon till slut avvärjer sin 11 år yngre konkurrent och stallkamrat med en hårsmån. Segermarginalen skrivs till 0.093 sekunder – den tredje tightaste någonsin i ett IndyCar-race på en road course-bana.

Felix Rosenqvist körde ett bländande lopp på Mid-Ohio. Han var långa stunder snabbast på banan – oftast snabbare än Dixon, men tappade mark när man frångick en tvåstoppsstrategi till förmån för en trestoppare. Det gav honom förvisso fräschare Firestone-däck under den sista stinten, men kostade också värdefull banposition på en bana ökänd för sina begränsade omkörningsmöjligheter. Det var med största säkerhet det som kostade honom, och ”oss”, en svensk seger i natt.

Nu var det otroligt nära att räcka hela vägen ändå. Utan de frustrerande varvningarna på slutet (ibland saknar man blåflagg mer än vanligt i IndyCar), eller om loppet bara hade varit ett ynka varv längre, så hade vi sannolikt haft Felix Rosenqvist först över mållinjen i natt – men ”om” är ett ord som sällan gör någon nytta i de här sammanhangen.

Istället bör vi glädjas åt den bedrift som de facto ägde rum. Det har alltid varit en tidsfråga innan Felix skulle ta sig upp på IndyCar-pallen, och nu när det skett vet jag att han omedelbart kommer börja sukta efter första segern. Närmast på kalendern väntar två ovallopp, som inte varit Felix styrka så här långt, men därefter avslutas säsongen med två nya road course-race i Portland och på Laguna Seca. Kanske kommer den odiskutabla fullträffen där. Jag skulle inte bli förvånad.

I och med nattens resultat har båda våra IndyCar-svenskar alltså nu fått beträda pallen den här säsongen. Marcus Ericsson var ju först ut med den saken i Detroit tidigare under året, men på Mid-Ohio tvingades han tyvärr att bryta redan i starten när han föll offer för den ständigt olycksbådande Takuma Sato. Japanen tappade kontrollen över sin bil på första varvet och drog Marcus med sig i fallet; tråkigt förstås, och det skulle nog inte skada för Sato att lugna ner sig lite framöver.

I natt handlade det dock om Felix Rosenqvist för hela slanten, och något av det häftigaste att se var den respekt med vilken han och Dixon behandlade varandra. Stenhårt på banan, men hela tiden schysst och rättvist. De var också båda snabba att ömsesidigt hylla varandra efter loppet, och det märktes att det var genuint. Det här är två killar som verkligen trivs ihop – det har jag själv sett med egna ögon. De vet vad de själva går för och de vet vad den andre kan, och de använder det för att skapa en gemensam fördel.

Det vi såg på Mid-Ohio var idrott när den är som bäst: att man kan vinna och förlora och samtidigt växa i den personliga relationen. Det var inte bara Scott Dixon, Felix Rosenqvist och Chip Ganassi Racing som nådde framgångar i natt – den stora vinnaren var sporten.

Foto: IndyCar


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se