Racingbloggen e

Vettel-kontroversen: vem ska man egentligen klandra?

Publicerad 2019-06-10

Bestraffningen som drabbade Sebastian Vettel i Kanadas Grand Prix har fått Formel 1-fans världen över att höja stridsyxan. Domarna i Montreal har fått utstå hård kritik för tidstillägget som kostade Vettel och Ferrari årets första seger – men är det verkligen rätt grupp att hänga ut?

Bakgrunden till årets så här långt största F1-kontrovers – till viss del ganska uppfriskande efter en hittills slätstruken och tillrättalagd säsong – var Vettels avåkning i andra chikanen på Circuit Gilles Villeneuve med 22 varv kvar av gårdagens race. Tysken tvingades gena över gräset innan han återanslöt på banan igen precis framför den jagande Lewis Hamilton.

Domarna ansåg efter en stunds överläggande att Vettel ”anslutit på ett osäkert sätt och forcerat en annan bil av banan”, och utdömde ett tidstillägg på fem sekunder. Hamilton korsade till slut mållinjen 1.4 sekunder bakom Vettel, vilket omvandlades till en segermarginal på 3.6 sekunder när tidsstraffet applicerats.

Tråkigt för Vettel, tråkigt för Ferrari, tråkigt för sporten och tråkigt för alla oss fans som blev bestulna på en potentiell segerstrid mellan två av sin generations bästa racerförare – men regler, som man säger, är regler. Hur tråkigt det än är.

Faktum är att domarna gör just det – dömer. Det är däremot inte de som skriver regelboken – och om något ska kritiseras efter gårdagens race är det snarare den och formuleringarna däri.

I den fyra man stora domarkåren i Kanada igår fanns bland andra den femfaldige Le Mans-segraren (och tidigare F1-föraren) Emanuele Pirro. Jag minns själv när Pirro för allra första gången åtog sig ett uppdrag som domare i den här sporten. Det var under EM-helgen för Formel 3 på Spa 2015; mitt under den mest olycksdrabbade perioden av en tidvis galen säsong med väldigt många milt sagt överambitiösa nykomlingar och rejäla incidenter.

Pirro hamnade mitt i stormens öga, under en helg då han och hans kollegor bland annat delade ut bestraffningar till två nuvarande F1-förare: Antonio Giovinazzi och Lance Stroll. Den sistnämnde – som för övrigt körde ett bra race hemma i Montreal igår och blev nia – stängdes till och med av i ett race efter att ha orsakat en krasch för mycket.

Det kanske låter som att Pirro var hård i sitt agerande, men i själva verket var han extremt balanserad. Han var omtyckt av i princip alla och hans insats den helgen – och senare under säsongen – uppskattades universellt. Jag tror att de flesta i sporten fick ett stort förtroende för Pirros avväpnande tillvägagångssätt där och då i de belgiska skogarna.

Emanuele Pirro är uppskattad i sin domarroll.

På samma sätt är jag också övertygad om att domarkåren igår hanterade den hand de delades. Vettels avåkning och senare comeback ut på banan hindrade per definition Hamilton, som tvingades stå på bromsen för att undvika en kollision när Vettel gled från banans vänstra till högra sida, och då ska Vettel i det här fallet ha en bestraffning. Det finns gott om prejudikat för sådana här situationer, lex Verstappen.

Med det sagt så förstår jag samtidigt Vettels enorma frustration. Han kände sig felaktigt behandlad och det är lätt att förstå varför – för i sak tycker även jag som han. F1 har under det senaste decenniet utvecklat ett överkomplicerat regelverk där man ska ta höjd för alla eventualiteter och i princip, i kombination med otyget DRS, eliminera all konfrontation bilarna emellan.

Det Vettel ”gjorde” igår – han kunde knappast ha gjort så mycket annorlunda när misstaget väl skedde – borde inte behöva leda till en bestraffning. Det borde klassas som racing, punkt slut. Den viktiga distinktionen är dock att det med rådande regelverk ändå definieras som en överträdelse, och att den därför måste beivras.

Hamilton själv sade efter racet igår att han antagligen hade hanterat Vettels situation på exakt samma sätt. Han hade också haft fullt upp med att först återta kontrollen över sin bil, och sedan instinktivt sökt i backspeglarna och försökt blocka bakomvarande.

När två förare som Vettel och Hamilton är överens om, och därmed legitimerar, en viss händelse bör sportens regelmakare (notera: inte domare!) ta lystring. Det här är trots allt inte direkt två killar som byggt sin status på olyckor och krascher, utan med sammanlagt nio VM-titlar i sitt bagage. De vet vad som är racing, och vad som inte är det.

Det säger en hel del om själva handlingen igår. Felet ligger inte där, vare sig hos Sebastian Vettel eller hos domarna, utan i den onödiga myriad av felskrivna regler som börjat sänka F1 i sank.

Vi har alla all rätt att vara upprörda, men låt oss i alla fall vara det av rätt skäl.

Foto: FIA


Mattias Persson

bilsport@bilsport.se